Skjulet

Vad vore Torekov utan Skjulet, det lilla huset med alla namnbrädena från gångna tiders fartyg? Skjulet har sedan 1700-talet varit en samlingspunkt framför allt för byborna. Här kan man tänka sig att kvinnorna satt förr i tiden i orolig väntan på att männen skulle komma hem igen med god last, god fångst och god hälsa. Här kunde man som det heter på skånska ”skula”, det vill säga skydda sig mot storm och regn. Här möttes sjöfolk och gjorde upp affärer, en av orsakerna till att Skjulet också kallats Börsen. Senare fick uttrycket ”hålla börs” andra betydelser också – att man löste problem eller berättade nyheter och historier för varandra.

Skjulet är spännande plats om man är intresserad av Torekovs historia. På väggarna sitter namnbräden från fartyg som blivit vrak i Torekovstrakten eller förts hit för upphuggning. Fartyg som inte längre gick att använda köptes nämligen upp och togs isär, bit för bit. Sedan såldes delarna på auktion, dåtidens återvinningssystem. Det sägs att gamla hus i Torekovstrakten, även hönshus och svinstior, delvis kan vara byggda av fint, dyrbart trä som ropats in på någon vrakauktion för länge sedan.

På 1900-talet började man på allvar att samla ihop namnbrädena som sattes upp i Skjulet. Samlingen där är Sveriges största. Galjonsfigurerna, träfigurerna som man brukade ha längst fram på skeppen, väcker också besökarnas nyfikenhet. Sommartid kan man studera korsriddaren och sagoförfattaren H C Andersen lite närmare. Vintern tillbringar de inomhus för att inte bli skadade av frost och kyla.